|
Asarna var ett hårdfört släkte av bullrande våldsmän
och mjöddrickare. De var större till växten och
levde mycket längre än människorna men var inte
odödliga. Under senhednisk tid ansågs Oden vara
far till samtliga asar utom Njord, Frej, Tyr, Loke
och Ull.
Njord,
hans son Frej och dottern Freja var ursprungligen
Vaner ett gudasläkte som i urtiden låg i krig med
asarna men som sedan fred slutits utväxlade gisslan
med dessa och Njords familj utlämnades till asarna.
Vanerna är rena fruktbarhetsgudomligheter som
dyrkats i par.
Frej
och Freja
Den
viktigaste fruktbarhetsguden i den skandinaviska
asatron. Vikingamännen offrade till Frej före sitt
bröllop ofta genom att hälla blod på hans jättefallos.
Han hjälper åkrarna att växa och kallas för Världens
Herre. Han stör för männens och handjurens
sexualitet. Grisen och hästen är hans djur. Han
hade ett svärd som han gav bort, förblindad av kärlek
till en jättekvinna. Adam av Bremen kallar Frej
Fricco, som skänker vällust, hans bild framställs
med en väldig fallos där den står uppställd i
Uppsala hednatempel vid Tors sida.
Hans
förbindelse med överflöd gjorde honom till en av
vikingarnas ledande gudar. Frej ägde skeppet
Skidbladner, som får plats med samtliga asar ombord
men som trots detta kan vecklas samman som en duk
och bäras i bältespungen. Hans kvinnliga
motsvarighet var Freja hans syster, tillika maka.
Det var hon som införde sejdens extatiska trolldom
bland asarna. Tre gånger infångades hon och brändes
på bål i Odens hall men var gång levde hon
vidare. Det var hon som lärde Oden trolldom, och
att lämna sin kropp för att åka ut på
själsresor.
Hon
har ett halssmycke, Brisingamen, som är hennes främsta
kännetecken. Hennes djur är falken. Vid högtidliga
tillfällen åker Freja i en vagn dragen av katter.
Hon var mycket åtrådd av gudar och jättar och
sattes också i samband med död och strid. Före
ett bröllop offrade bruden till Freja ofta genom
att lägga sädeskorn i Frejastatyns jättevagina.
Efter Frejs död var det Freja som enligt
Ynglingasagan höll bloten uppe.
|