Allt ont är lössläppt. Asken Yggdrasil darrar av fasa och suckar av sorg. Efter nödåren kommer fimbulvintrarna. De räcker tre hela år. Somrarna uteblir. Solen värmer inte. Snön virvlar, vinden ylar och viner. Alla väsen grips av skräck och vånda. Sedan når vargarna som förföljer solen och månen sitt byte. De slukar både solen och månen. Draken Nidhögg som gnager på en av världsträdets rötter biter av sin rot och Yggdrasil kommer i gungning. Jorden skälver, klipporna springer sönder med våldsamma dån. Fenrisulven kommer lös, och likaså hans fader Loke.

Midgårdsormen släpper bettet om sin egen stjärt. Han kastar sig av och an och kommer havet att svalla våldsamt. Då sliter dödens skepp sina förtöjningar. Skeppet heter Nagelfar och är byggt av döda mäns naglar. En jätte styr det.  Alla jättar som bott i eldens hem, Muspelheim kommer ridande, de är kringvärvda av lågor och rider över Bifrost, regnbågens bro. Bron brister. Då blåser Heimdall i Gjallarhornet för att samla gudarna. Jättar kommer från alla håll. Dödsbåten Nagelfar är fylld av jättar. Loke kommer och han har med sig alla de döda från Hel. Midgårdsormen slingrar omkring på jorden och spyr ner allt med sin etter. Fenrisulven smyger omkring och gapar så stort att hans ena käft snuddar vid jorden och den andra når upp till himlen.

Gudarna rådslår vid Mimers brunn och skyndar sedan att klä sig i rustning och gripa sina vapen. Alla kämparna i Valhall följer dem. De finns en slätt som är hundra mil lång och hundra mil bred och den kallas Vigrid. Hela slätten fylls av jättar och odjur och gudar och kämpar och valkyrior. Nu börjar striden. Först går Oden mot Fenrisulven med sitt spjut Gungner i handen. Men ulven slukar honom. Odens son Vidar skyndar fram och sätter sin fot klädd i en tjock sko på ulvens underkäke och han lyckas med sitt svärd slita sönder ulvens käft så att ulven dör.

Tor kämpar med Midgårdsormen och han lyckas döda den med hammaren Mjölner. Sedan går han nio steg och faller död ner, förgiftad av ormens etter. Frej går mot jätten Surt, den främste av jättarna Muspelheim. Surt dödar honom. Tyr slåss mot en annan jätteulv, Garm, som vaktat ingången till dödsriket. De två dödar varann. Loke och Heimdall strider och de dödar också varann. Allt är stridslarm och blod och fasa. Det är jättarnas klubbor, och odjurens käftar, det är spjut och svärd och pilar. Den ena efter den andra såras och stupar. Jorden skälver och stjärnorna faller från himlen. Till sist har alla kämpat färdigt, slätten är fylld av lik och jätten Surt är ensam kvar.

Han slungar ut eld över jorden och hela världen brinner. Men när lågorna slocknar stiger jorden på nytt ur havet, grön och vacker som aldrig förr. På åkrarna vajar säd som ingen sått, glänsande och gul. Luften är renad och klarare blå än förut och forsarna störtar sig utför fjällväggen. Över forsen flyger ett örnpar som undkommit förstörelsen. En ny sol har gått upp. Ögonblicket innan ulven slukade den gamla solen födde hon en ny, en dotter lika varm och vacker som hon själv.

Över det gröna gräset ses fyra gudar komma vandrande. Det är Vidar, han som dödade Fenrisulven, och det är Vale som också är son till Oden och så Mode och Magne som är söner till Tor. De har alla klarat sig genom lågorna. Och nu kommer Balder och Höder upp från dödsriket.De sätter sig i gräset alla sex och talar om det märkliga som har hänt. De talar om tider som gått och om Odens vishet och Tors styrka. Mode och Magne visar att de har hittat Tors hammare.